Då schemat
Är och har varit späckat kastar jag bara upp lite bilder så länge så nu vet att vi lever.
Idag firar vi förresten tvåårig bröllopsdag!!!
Wiiiee!!
Åh vilket underbart väder!!
Snoriga barn, kissnödig morsa och spöregn.
Strålande start på den här minisemestern.
Vi är i östra Husby i/på vikbolandet där vi ska "bo på lantgård" eller snarare strutsfarm.
Duktiga barn på resan men nu längtar bönan verkligen efter att få krypa järnet någonstans och Wille att få rasta småbenen.
Jodå
Det blir ett kort inlägg idag
Bönan.
Jävulskt förkyld.
Grönt snor.
Kunde inte varit sämre tajming om man säger så.
*
Nästan allt packat.
Frågan är om barnen får plats i bilen eller om vi måste lämna dem hemma?
Mat inhandlad.
Öl inhandlad.
Vin inhandlad.
Hostmedicin med.
Ready to go.
*
Avslutar denna dag
Med att äntligen komma hem till resten av familjen, dammsugning, tvätt och disk.
Min fina stora pojke <3
Allt är som det ska vara.
Var in på godisbutiken i Umeå och köpte lite chokladägg till Wille, tur han inte var med för då hade vi varit kvar än..
Middag på Burger king i Ö-vik givetvis.
Min fina stora pojke <3
Vi åt lunch på Taj Mahal tidigare idag, första gången jag åt indisk mat och jag är såld!
Mmm..
Men vad står det egentligen på menyn??
Umeå
Ja då var vi här igen.
Med mixade känslor går vi genom korridorerna, andas in sjukhuslukten,går förbi stressade läkare i rockar och piffiga sköterskor i rosa foppatofflor.
Jag behöver inte ens läsa mig fram upptäcker jag, här hittar jag utan problem.
E 01. Neuromottaggning.
Sist vi var på neuro var vi tre trappor upp.
På Niva, neurointensiven.
Då hade Tim ett blodtryck på 80/40, tre läkare och två sköterskor skyndade runt honom i sängen och försökte trycka på knappar, dra i slangar, sätta dropp och framförallt försöka förstå varför trycket hela tiden sjönk.
Det var dränaget i ryggmärgen som dränerade för fort.
Hans hjärnvätska rann ur och det bildades nästan ett vakuum runt hans hjärna.
Jag grät och var rädd att han skulle dö.
Över hela sjukhuset tycker jag det ligger en tjock dimma av ångest.
Många svårt cancersjuka barn har lämnat jorden innanför de här väggarna.
Små små barn som Wille och Nowa, och stora barn som Tim och Emil har somnat in och efterlämnat föräldrar.
Föräldrar som förtvivlat försökt greppa efter en strimma hopp och alltid kommer söka svar på varför?
Föräldrar ska inte behöva begrava sina barn, de ska stötta dem genom livet och finnas där för dem tills de är vuxna.
De ska förmana, berömma, glädjas och sörja med dem.
Sen är det barnen som ska begrava sina föräldrar.
Det är livets gång.
Inte tvärtom.
*
Idag är vi här på ett återbesök.
En kontroll att allt är som det ska och att tumörväxten som finns kvar i benet inte har växt.
MRTn visade att ingenting har växt eller spridit sig så idag är jag inte orolig.
En gång om året, i fem år framåt kommer vi sitta i det här väntrummet.
Förhoppningsvis kommer vi inte att vara oroliga.
Men hur många barn som får sätta livet till i cancer under dessa kommande fem år vill jag inte tänka på.
Lång dag i morgon
Kalas på eftermiddagen med glass och andra underbara onyttigheter, tur jag inte känner för att väga mig..
Men en mätt hondjävul är en lycklig hondjävul..
Tjuren skulle jobbat kväll men slapp så nu har vi nyss sett criminal minds och nu mina vänner blir det bedtime för i morgon ska jag och Tim till Umeå.
Ett ställe med mycket blandade känslor..
See ya.
Förresten.. Jag kan blinka lite med ögat nu!!!
Hörni!!!
Blev sjukskriven till den 6/7.
Läkaren ville sjukskriva mig ännu längre men jag kommer ju krypa ur kroppen av att gå hemma längre..
Men vet ni... Idag kan jag soooola!!
För det regnar inte.
Än.
Kusinlunch
Mitt i laxgravningen och pannkakssmet-in-the-making dök min kusin upp och lättade upp tillvaron:-)
Nu sitter vi på Sedes och äter lunch.
Caesarsallad
Oj så nyttig man kan vara då :-)
Sushi
Fördriver denna började-så-bra-men-sen-gick-vädret-åt-helvete-igen dag med en tripp till Birsta för lunch med Pia och lite roliga inköp.
Present till Valter som har 3 års kalas i morgon, ett linne och en kjol på rea :-)
Blev sushi till lunch och som vanligt agerar jag skengravid och tror jag måste äta för två.
Dags att ta tag i vikten efter Kolmården.
Också kom solen..
Och alla vet väl vad som passar bäst med sol!?
Just det.
Öl :-)
Ännu en dag
I vinterns tecken.
Nowaböna
Tragiskt säger jag och tar på mig en tjocktröja till.
Jag har börjat planera resan till Kolmården på lördag, men först ska jag och Tim till Umeå på återbesök på torsdag.
Bönan har ordbajsat hela helgen, fantastiskt vad mycket ord ( ljud ) som kommer ur det lilla ansiktet.
Igår satte hon ihop två ord till och med ;
"Däää puppa"
Det betyder inte vad ni tror och vad det låter som utan "där strumpa".
Vidare säger hon; "dacka" ( jacka ) "gacka" ( flaska ) "titta" "nginga" ( gunga ) och ojojoj.
Liten böna blir stor böna.
Kaffeböna
Nowaböna
*
Idag tror jag att jag ska koka rabarbersaft och fortsätta tycka synd om mig själv.
Det här med att mata djuren...
Wille 2,9 år idag uppe på Hemsön, sprang och plockade gräs medan bönan gungade.
Skyll er själva korna.
W ; "mamma, Wille mata korna"
Jag ; "ja gör det, mata korna"
W ; *tittar sig omkring* "vart ÄR korna?"
( det finns inga kor i närheten av stugan )
Jag ; "jag vet inte"
W; "kanske i skogen?"
Kooorna...kooorna..?
Jag; "är dom i skogen?"
W; "nej kanske i himlen"
Jag ; "är korna i himlen??"
W; "typiskt. Korna ingen mat av Wille."
Ni skulle ha varit på Hemsön idag vid 16 tiden.
Jag vet inte om det här är något de diskuterar på dagis nu.
Mat. Och djur som dör sådär.
Som inte får mat.
Död och svält?
Dagen efter..
Hade det varit för några år sedan hade jag legat som en grönsak i soffan och undrat vad fan som hände igår, men nu är jag vuxen ( ! ) och har bara legat som en grönsak och undrat varför jag skulle bli tvungen att bli förkyld också.
Räkpaj
Tomat med fetaost och sparris
Melon och parmaskinka
Som om det inte räckte med att vara halvt mongoliserad.
Vi kom hem från Hemsön ikväll, stannade till på city gross och köpte finkött och ben & jerrys sen for vi hem till stora pojkarna och myste.
Tyvärr glömde jag telefonen i stugan igår när vi firade midsommar på dansbanan.. Hur man nu kan glömma telefonen år 2014?
Men lite bilder på svärmors buffé hann jag allt med att fota :-)
Hoppas alla hade en underbar helg!!
Räkpaj
Tomat med fetaost och sparris
Melon och parmaskinka
Regnet
Och ända sen jag fick den här solstolen har det regnat i princip varje dag.
Tack älskling.
Verkligen.
Tack som fan.
Snart midsommar
Här sitter jag i soffan, tjock och lycklig.
Vi gungade på förmiddagen.
Och så här blev foccaciabrödet :-)
Har nyss mumsat i mig en bit av den sista chokladkakan från tidigare idag när Jenny och Zarah var här.
Precis som jag behövde den.
Jo.
Det gjorde jag nog :-)
I morgon åker vi upp på ön och firar midsommar.
Känns motsträvigt att lämna de stora pojkarna hemma själv men de ska kocka lite för sig själva och bara ta det lugnt.
På Hemsön är de traditionellt firande uppe på dansbanan, barn får åka lövad vagn efter traktor dit.
Jag vill gärna skapa den här traditionen för småttingarna, den här Bullerbykänslan.
Kontra här hemma, där de är födda på asfalten och tror att en smörblomma ska hoppa på dem.
Inte riktigt kanske.
Vi gungade på förmiddagen.
Nej, barnen gungade.
Jag fick inte plats i barngungan.
Och så här blev foccaciabrödet :-)
Trevlig midsommar på er!!
Dagen före midsommar
Det går inte en dag utan att jag tänker på Jon.
Trots att vi inte sågs de senaste åren eftersom han var utomlands saknas han ändå mig.
En bekant ringde idag på förmiddagen och gav mig några kloka ord, ni har hört dem förut ; "ge mig mod att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden."
*
Småttingarna är lediga idag, vi har hunnit med både affär och en sväng i lekparken på förmiddagen, nu trynar de en stund och mamman laddar med en dubbel cappuccino och bakar foccaciabröd.
I morgon är det midsommarafton, snögubbar eller midsommarstång?
Det är frågan...
...
Någon vill uppenbarligen inte att jag ska ut med kroppen utanför dörren.
Svärmors vovve Oskar :-)
Här är en av de godaste människorna i världen.
Och här lyckades jag ( nästan ) fånga två tonåringar på väg ut.
Det vore ju ingen konst om jag kunde länna ansiktet och ÖGAT hemma men det blir ju så svårt.
Det blåser faen ute, trots det har jag ändå lyckats tagit mig till och från dagis, till och från jobbet en snabbsväng, hämtat syrran, åkt till Birsta och handlat, åkt på mammas grav och planterat ( syrran ) skjutsat hem henne och nu sitter jag här i soffan trött som ett svin med en värkande ansiktshalva.
Medicin = cappuccino och power nap.
Så får det bli.
Svärmors vovve Oskar :-)
Här är en av de godaste människorna i världen.
Hon är en sann förebild och snällheten personifierad.
Mickes mormor <3 älskar henne <3
Och här lyckades jag ( nästan ) fånga två tonåringar på väg ut.
Ankan :-)
Efter att aldrig ha gjort någon häxbrygd med anka i så tyckte jag ändå att jag lyckades hyfsat okey.
Recept ;
* Våldskoka pippin ett par timmar ( sista timmen bara för säkerhets skull )
* Kasta in den i kylen över natten eftersom du är för trött för att rensa den efter kokningen.
* Ta fram, rensa, svär över alla ben, koka upp med buljongen som du förhoppningsvis sparade vid steg ett.
* Släng ner olika saker på kul.
Som du tror funkar tillsammans.
Typ plommon, tomater, scharlottenlök, honung, pressad apelsinsaft, paprika, morot, grädde och pippifond.
* Krydda jävligt varsamt med den äkta koncentrerade curryn du fick av sonen när han varit i Indien.
* Jävligt varsamt alltså.
* Red av med idealmjöl och ev mera honung.
* Blunda, ät och hoppas på utebliven totalkatastrofreaktion hos resten av familjen.
Ingen bild.
Grytan ser ut som en jobbig uppkastning men den VAR faktiskt god.
Kakmys
Ligger på Jennys soffa och äter kakor.
Jag tar en till...
Perfekt hobby idag.
Hon är i vecka 37 och jag ser ut som jag är i vecka 57.
Skillnaden är att ur henne kommer det komma en liten bebis inom några veckor men min kalaskula kommer skadeglatt haka sig fast vid min kropp och hånskratta åt mig tills jag är 65.
Eller tills jag tar tag i det.
Men som sagt just idag är det rätt mysigt att äta kakor.
Jag tar en till...
Anka?
Jag och min kaffekopp skriver några snabba rader här från balkongen här på Nordpolen.
Godmorgon salami- och briesmörgås.
Varför så kallt?
Idag står handling med mormor på agendan, sedan en visit hos Jenny innan det är dags att åka hem och göra middag.
Jag kokade en anka igår.
Någon som lagat ankgryta någongång?
Tips?
Godmorgon salami- och briesmörgås.
Jag tycker om dig!
Igår impulsköpte jag en vagn till bönan att sova i på dagis, tvåhundra svenska kronor - ett fynd alltså!
Linda kom hit en sväng igår kväll och smaskade bullar så hon fick haka på ut på norra ön och shoppa.
Inte vacker men funktionsduglig.
Fixar bild sen.
Vad händer mer idag?
Åsså var det måndag igen..
Har en massa måsten och tråk att göra idag, precis som några "borden" och "ska snart göras".
Morgontrötta små bumlingar i soffan innan dagis..
Hade laddat för en löpartur nu när jag lämnat småttingarna på dagis med det BLÅSER JU SATAN ute och därmed rätt in i hjärnan via det högra ögat så inte ett skvatt ser jag så fort jag går ut genom dörren.
Morgontrötta små bumlingar i soffan innan dagis..
Kul kombo
Efter en vecka som sjukskriven har jag nu hittat två fördelar.
Jag kan måla naglarna.
Jag kan dricka vin oavsett vad det är för dag i morgon.
Kombon av dessa två kan alltså bli hur spännande som helst.
Men jag måste erkänna att jag börjar bli rätt sned på det här ansiktet nu....
HAHAHA.. Haha... Ha...ha........ha..
Underbara Hemsön
Jag har sagt det förut och jag säger det igen..
Det är som balsam för själen, som grillchips och dip för magen, som en iskall öl i värmen.. Ni fattar.. Den där jäkla ön är helande för mig!
Total radioskugga, inte en EPA-jävel i sikte det är bara att chilla och känna lugnet!
Sippa på ett glas rött och titta på solnedgången.. Mmm..
Idag har vi vunnit på gåbingo dessutom vilket gör oss till riktigt kvalificerade oldies.
( Läs klaga på epor )
Stjärnfotografen
Godnatt säger jag.
Kunde inte bestämma mig för om jag skulle ta en kvällsbild på solen eller Alnöbron så det fick bli trädet istället.
Natti natti
Saknar jobbet..
Skumt och vara sjukskriven...
Jag känner mig obehövd och onödig liksom.
Att man aldrig är nöjd, när man jobbar som mest vill man inget hellre än att vara ledig och nu går jag här och surar över att jag måste vara hemma för jag ser ut som en tandläkares mardröm och låter som jag hade tippat i mig tre vinare på tid.
Är sjukskriven till den 22a så jag hoppas verkligen jag "rätat" till mig då annars får jag försöka göra en variant att tejpa upp hela ansiktshalvan..
Dålig sida versus frisk sida.
Galet trist dag!
Här skulle det kunnat stått att jag njutit av att vara sjukskriven, att jag har umgåtts med alla mina lediga vänner på den soliga beachen idag där vi hade ett trevligt litet lunchparty medan vi låg på våra designfiltar och jämförde hur mycket vi gått ner i vikt.
Och vem har sagt att man måste tillaga fisken innan man tuggar i sig den?
Men neh!
Istället får ni läsa om hur jag enögd åkte och hämtade tre trötta tonåringar i Fagervik i morse, åkte hem, sov bort ett par timmar, klev upp, duschade, åkte med Tim till Ikea och köpte en datastol, åkte hem och tvättade vidare.
Ungefär så.
I morgon drar vi upp till Hemsön och fan ta den vädergud som pissar på oss i helgen!!
Och vem har sagt att man måste tillaga fisken innan man tuggar i sig den?
Graduation
Då var det gjort.
Ut i livet nu Emil och ta vara på varenda sekund i det.
Två timmars avslutning i Tonhallen med två trötta barn.
Som efter en kvart hamnade i lekparken med pappan.
En stolt mamma med tårar i ögonen - speciellt det högra.
Det är alltid något visst med skolavslutningar, eller hur?
Är så stolt över bägge mina stora pojkar idag, speciellt över Tim som efter mycket tvekan följde med för sin lillebrors skull.
Ut i livet nu Emil och ta vara på varenda sekund i det.
Kom ihåg att inga drömmar är omöjliga, inga berg är för höga för att klättra över och vad som än händer kommer jag alltid stå vid din sida och älska dig! <3
Morris
Avslutningsdag!!
Hejdå ljuslyktan.
*
*
Försöker hålla ihop logistiken och tidsplaneringen idag, tårtkalas, lunch, Tonhallen, camping, raka benen och ja ni vet.
Det började med att gå åt helvete på ballis.
*
*
Nu har jag tippat småttingarna i säng så de inte flippar helt i eftermiddag.
*
*
*
Det går lite sådär med Wille.
Eller inte alls.
När barnen gått och lagt sig..
Finns det inga hämningar..
Haha som om det skulle göra det när de är vakna då..
Haha som om det skulle göra det när de är vakna då..
Efter att ha producerat både kanelbullar, jordgubbstårta, bananchokladkaka samt panerad fisk i köket halva dagen belönar jag mig med lite äkta köpefika.
Made it
Klarade trippen till Birsta.
Skippade brillorna eftersom.det.regnar och körde naket ansikte.
Du är så saknad Jon.
Skippade brillorna eftersom.det.regnar och körde naket ansikte.
Hade ångest i massor över att visa mig offentligt men vad fan ska man göra?!
Var ju illa tvungen att köpa en ny skjorta med Emil till avslutningen imorgon.
Min lilla femtonåring går ut nian, och det är med mycket blandade känslor han kommer stå där på trappan till Tonhallen i morgon.
Önskar jag kunde ge honom massor med styrka och mod men har inte så mycket av den varan själv just nu tyvärr.
*
Pratade med Eva tidigare idag, Jons mamma.
Ingen människa kan föreställa sig vad hon går igenom nu, för några år sedan miste hon sin äldsta son i en mcolycka i Thailand.
På juldagen kom två poliser med beskedet.
Och i förrgår kom polis och präst med besked att hennes andra son avlidit.
Hur ska man som människa klara av såna besked?
Du är så saknad Jon.Massa frågetecken
Vad tänker barn när deras syskon dör?
Jag har grubblat färdigt ikväll.
Känner de sig ; svikna, skyldiga, ensamma, övergivna, arga eller orättvisa och saknad?
Jag önskar ibland att jag kunde klättra in i tonåringarnas hjärnor och kika lite.
Eller, nej förresten det önskar jag nog inte egentligen.
Jag har grubblat färdigt ikväll.
Nyss gett tjuren lite amatörfotvård och nu önskar jag mig en god natts sömn.
Ska försöka låta bli att snedsegla på kudden.
Lovar att hålla till höger.
Och sova med ett öga öppet.
Tröstshopping
Efter smörgåstårtebesöket hos syrran idag åkte vi till Elgiganten och köpte en ny kaffekompis.
Till en viting.
Häromdagen fräste det till i köksuttaget och säkringen gick fortare än en skamsen snattare på Ica.
Vår trotjänare Tassimo tyckte inte om fräset så tyvärr blev han utbytt idag.
Till en viting.
För att svartingarna var slut.
Jag fick en solstol av älsklingen, så jag slipper ruttna inne i sommar med fejset.
Så sa han såklart inte men jag tänkte så i min tacksamhet.
Jag fegade ur idag och satt i bilen medan Micke handlade allt.
Pallade inte att gå in på affärerna.
Men i morgon vill jag ha sol - MÅSTE in på Birsta med Emil och köpa ny skjorta, och jag vill gärna kunna gå runt med solbrillorna helt legalt så att säga utan att se ut som jag vore helt bakom som går runt med solglasögon när det regnar.
En tung dag
Gårdagen känns så overklig, och natten har varit konstig.
Jag drömmer om Jon, vaknar och ögat håller på torka igen.
Jag somnar om, drömmer om mina barn, vaknar och har ont i nacken på den sidan som är förlamad.
Man undrar hur livet kan fortsätta snurra utanför när allt står still här?
Hur kan folk gå till sina jobb och le, skämta om vädret och fundera på om det blir potatisbullar till middag eller snabbmat?
Hur kan de göra allt det här vanliga som om inget hade hänt?
Jon är borta.
Han finns inte mer och kommer aldrig tillbaka.
Jag är arg på honom, arg för att han inte berättade hur han mådde, arg för att han lämnar oss sörjande och arg för att han inte finns längre.
Tim och Emil är lika avskärmade.
Emil pratar inte, men Tim har haft Amilia här inatt så han har inte varit ensam i alla fall.
Jag måste försöka rycka upp mig idag ( speciellt den högra sidan av ansiktet ) för lillasyster fyller år och tyvärr finns det ju fortfarande en massa måsten för att familjen ska gå runt.
Micke tog en kompdag idag, lämnade småttingarna på dagis och överraskade sedan med frukost från bageriet.
Ciabatta med salami och brie.
Det får man väl ändå kalla en bra start på dagen?
Inlägget tillägnas Eva - Jons mamma
En liten vilsen pojke med brusande humör- aldrig mellanmjölk - utan alltid sprudlande glad och bubblig eller kolsvart skogstokig.
Vi hade som mest alltid bra kontakt, fast vi sågs och pratade glesare genom åren.
Jon och några vänner startade upp "sundsvalls gastronomiska sällskap" , tryckte upp flyers och bjöd på välkomstsupe på strand hotell.
Vad som senare hände i Norge vet vi inte.
Jon var sex år, skulle fylla sju när jag träffade honom första gången.
Livet var super Mario och lego.
När vi några år senare flyttade till Timrå bodde han hos oss i perioder och älskade sina småsyskon, Pokémon, pogs och kapsyler eller ja allt man kunde samla på - var hans intresse innan datorerna kom in i bilden.
Vi tankade musik på 56k modem och kopplade ihop datorerna för att spela Diablo.
Redan då suckade han när han fick supporta mig med de tekniska bitarna.
Jag minns när Jon och hans storebror Dan ( som tragiskt också omkom för några år sedan ) hade stoppat mitt cigarettpaket fullt av daggmaskar och de skrek av skratt när jag öppnade det och blev så rädd att jag började grina.
Skolan var tyvärr ingen hit, Jon var alldeles för rastlös för att sitta still och det resulterade tyvärr i frånvaro, möten och ännu mera frånvaro.
Jag tror han satt i sitt fördragna rum i långt svart fett hår och spelade dator genom halva högstadiet.
Jag tänkte - vad ska det bli av den pojken ?
Vi hade som mest alltid bra kontakt, fast vi sågs och pratade glesare genom åren.
När Jon flyttade till granloholm åkte Tim dit många gånger och lanade, än idag vet jag inte allt bus de hittade på men jag har alltid litat på Jon för Tim och Emil var hans skyddslingar.
För snart fyra år sedan firade han jul och nyår här hos oss.
Han hade gått kockutbildningen klart och var så stolt över sin sexrätters nyårsmeny som han komponerat ihop och lagat i sin etta i flera dagar.
"Wow" tänkte jag, fan han kan ju laga mat på riktigt!
Jag var så stolt över honom!!
Tyvärr strulade det till sig efter något halvår och Jon bestämde sig för att åka till Asien och vandra.
En del av mig trodde att han skulle komma hem efter någon månad, eftersom Jon var en kille som har svårt att hålla i någonting varaktigt.
All in eller inget.
Ungefär som när han sålde sin dyra speldator på fem minuter för att köpa en proffsig systemkamera för att han ville börja fota.
Men han kom aldrig hem till Sverige igen, efter att ha vandrat i länder som till exempel Burma, Kambodja,Thailand och Vietnam hittade han nog äntligen sig själv och fick utlopp för sin rastlösa själ.
Jag har aldrig sett honom så lycklig förut.
Efter Asien blev det Australien där han arbetade som kock på olika ställen.
Chockade blev vi nog allihopa när han plötsligt flyttade till Norge.
Jag minns att han tyckte det var kallt som fan, och att han skulle bara jobba ihop pengar ett tag för att sedan dra vidare ut i världen igen.
Vad som senare hände i Norge vet vi inte.
Vad som fick Jon att må så dåligt att han valde att avsluta sitt liv endast 25 år gammal.
Tim och Jon reste till Indien i början på december i fjol och var borta i fem veckor.
På vägen hem planerade de redan en ny resa inom ett år.
Jon fick i samma veva nytt jobb som kökschef i Norge och senaste veckorna har gått åt att planera tims resa dit för att jobba med honom om mindre en månad.
Vad hände Jon?
Du har alltid haft en speciell plats i mitt hjärta och nu saknas du där.
Kunde jag gjort något? Och varför bad du då inte om hjälp i så fall?
Du skrev förmodligen dina sista ord till mig på lördag kväll vid 23.
Du skrev att du låg på sjukhus för självmordsförsök och skulle förmodligen inte överleva natten.
Du tyckte det var bättre Tim och Emil skulle få reda på det av mig.
Jag såg inte meddelandet förrän på söndag förmiddag.
Förlåt.
Jag hade önskat att du inte hade behövt vara ensam på din sista resa, men nu hoppas jag innerligt att du äntligen fått stilla din rastlöshet.
Hos oss kommer du för alltid att vara saknad.
Sov gott.
Vila i frid Jon
Jag sitter här och ondar över att mitt ansikte kommer vara snett minst 6 veckor till.
Texten är från Jons status på Facebook för en vecka sedan.
Över Emils avslutning och över kolmårdenbesöket.
Tim ringer ett samtal.
Han kommer ut och gråter.
"Nejnejnej" ropar jag och det var varit oroliga för sen igår besannas.
Jon - Tim och Emils halvbror i Norge har tagit livet av sig.
Polisen i Norge kan bara bekräfta.
Han blev 25 år.
Tim skulle åka dit och jobba hos honom om mindre än en månad.
De hade planerat ännu en resa tillsammans framöver.
Finaste Jon, varför?
Dygn 5
Idag ska det alltså stanna upp, den här skiten jag har i ansiktet.
Hade tänkt be Micke lämna småttingarna på dagis idag men tog mig i kragen och åkte själv.
Blir galen om jag måste vara inne, vilket känns som en lite vriden kombo när jag helst inte vill gå utanför dörren.
Startar upp med kaffe nu och inväntar att vårdcentralsfolket ska komma till jobbet och öppna telefonväxeln.
Freakshow
Det är färre med fejset idag.
Vaknade i natt och det kändes nästan som jag kunde blinka med ögat - blev jätteglad och tänkte att det kanske bara var tillfälligt ändå.
Men när jag klev upp och såg mig i spegeln imorse hängde både öga och mungipa ner till golvet.
Trots detta superdepp har jag ändå tagit mod till mig att åka med familjen på Coop och handla - solbrillor My best friend on - varit en sväng i lekparken med barnen och nu ikväll kom Linda med en blomma.
Kan inte med ord beskriva hur mycket sånt betyder!
Den kommande viktuppgången kickstartade jag med att göra langos till middag idag i alla fall.
I morgon - vårdcentralen, försöka få virushämmande medicin och vitamin B12 som tydligen skall påskynda läkandet.
Quasimodo
Jag är snedare än en fjortisfjolla på sin första fylla!!!
Och värre blir det.
Fy fan för detta jävla skithelvete.
Nästa vecka går Emil ur nian, om två veckor ska Tim på återbesök till Umeå och om tre veckor åker vi till Kolmården.
Av kortisonbehandlingen kommer jag se ut som en överdräktig valhona.
Det börjar bli svårt att äta och svälja.
Jag kan inte ens jobba för ögat rinner och svider eftersom jag inte kan stänga det.
FANFANFAN.
Men annars är allt bra här.. Förutom att Micke har nackspärr, bönan 39,5 i feber och diarré pga tandsprickning, Tim är fyllsjuk och nyss skulle vi grilla men köttbiten på 2,6 kilo hade surnat.
Beach 2014 - gå och häng dig i ett kort jävla rep!
Själv ska jag låsa in mig på toa och sitta där som ett blockmongo resten av sommarhelvetet!
Akut ansiktsförlamning
Schysst diagnos.
Orsakad troligen av virus.
Går oftast över av sig själv inom 6-8 veckor.
Under de fem första dygnen blir man antingen värre eller så stannar
sjukdomsförloppet upp.
Jag är på dygn 3.
Jag är värre idag.
Jag ska äta 60 mg kortison varje dag.
Jag kan inte blinka med högra ögat.
Jag tänker inte lägga ut någon bild.
Jag känner mig som ett mongo när det rinner ur mungipan.
Jag ska gå och jobba nu.
:-)
Och nu? Mera väntan?
Sitter inne på ett mottagningsrum på primärvårdsjouren.
Ringde sjukvårdsrådgivningen och de tyckte absolut att jag skulle åka in.
Det är definitivt något skumt i ansiktet, höger öga har runnit hela dagen, och när jag försöker blinka med det så går det plötsligt inte.
Har liksom ingen koll på musklerna där bortöver.
Spännande och se vad det blir av detta.. :-/
Hejdå smaksinnet?
Det började igår, saker och ting smakade lite beskt och det kändes lite som munnen var täckt med plastfolie inifrån.
Sjukt fint väder får dom!
Idag är det ännu konstigare.
Inget smakar någonting, jag är svullen på vänstra sidan av läppen och plastfolien är beskare och tjockare?
Vad är detta?
Någon?
*
Nu är vi i alla fall på väg till goda vänner i Timrå, kom nyss hem från bergafjärden där Emil och hans klass ska tälta i natt.
Sjukt fint väder får dom!
Tim, Jonas, Amilia, Jennifer och Rasmus ska på två grillfester i bergsåker och sedan avsluta med en annan fest hemma på ön.
Typiskt bra nationaldag än så länge.
Nu drar vi..
Nationaldag!!
S-o-v-m-o-r-g-o-n.
Bästa start på dagen, nu kan den ju bara bli sämre ;-p
Efter att ha arbetat som en duktig medborgare och klivit upp när bönan vaknat vid femsnåret varje morgon som en god och ansvarsfull mor så länge jag kan minnas nu de senaste veckorna fick jag äntligen sova ända till halv tio.
Upp och iväg, har precis handlat på Coop och nu har jag visst lovat Wille att titta på leksaker på toys r us innan vi far hem igen :-)
Liv efter döden?
Ja det kanske finns, bloggen har varit död länge nu, ska se om det går att väcka liv i den igen..
Såhär ser jag ut numera.
Hej å hå.
Få se nu.. 
Såhär ser jag ut numera.
Eller ja, jag har väl alltid sett likadan ut med mer eller mindre fluff i ansiktet.
Barnet i förgrunden är mitt.
Wille heter han numera fortfarande.
Slänger in ett kort på bönan med, hon har inte figurerat så kraftigt här än eftersom det senaste året gått lika fort som en vecka.
Ungefär.
Hej å hå.
Godnatt.
