Utkast: Oct. 31, 2012
Usch
Jag fick ett hemskt besked igår, en fin vän råkade ut för en sak som inte får hända.
Spröd i psyket som man är, så har jag gått och tänkt på det här nu senaste dygnet och jag tycker det är så otroligt orättvist, tragiskt och ledsamt.
Skulle kunna grubbla sönder det här men det blir tyvärr inte bättre av det.
*
*
Å inte nog med det så blev det lite snöstorm, aptidig morgon, makens första dag på jobbet efter pappaledigheten, halsbränna, skoskav, trånga byxor, dyrt på Ica blablabla...
Nu sitter jag här i soffan med paraply och brandsläckare och väntar på att taket ska rasa in eller att braskaminen ska spricka så det börjar brinna.
*
Avslutar med att kopiera några rader från Björn Afzelius låt "Tusen Bitar", den är tillägnad min vän idag. <3
*
*
Det sägs att ovan molnen är himlen alltid blå
Men det kan va' svårt att tro när man inte ser den
Och det sägs att efter regnet kommer solen fram igen
Men det hjälper sällan de som har blitt våta
Det sägs att det finns alltid nånting bra i det som sker
Och tron är ofta den som ger oss styrka
Ja, man säger mycket, men man vet så lite om sig själv
När ångesten och ensamheten kommer
Allting kan gå itu
Men det kan va' svårt att tro när man inte ser den
Och det sägs att efter regnet kommer solen fram igen
Men det hjälper sällan de som har blitt våta
Det sägs att det finns alltid nånting bra i det som sker
Och tron är ofta den som ger oss styrka
Ja, man säger mycket, men man vet så lite om sig själv
När ångesten och ensamheten kommer
Allting kan gå itu
men ett hjärta kan gå i tusen bitar...
*
För säkerhets skull bara.. inga foppatofflor!
Inte för att jag vill vara girig eller ego på något vis, jag ville bara påminna er om att jag fyller år snart, eller ganska exakt den 8 november.
Inte för att jag vill hinta om något speciellt, eller påstå att jag önskar mig ett par varma tofflor men jag sitter och googlar lite medan jag funderar på om jag ska orka rulla in i sovrummet och hämta ett par varma sockor eller bara chansa och be maken suga på de kallaste tårna en stund.
Jag vet att det låter äckligt men vi är ju liksom ändå gifta nu och det ligger ju lite i hans intresse med att jag inte förfryser fötterna så de blir svarta och ramlar av.
Jag menar vem skulle då shoppa kläder åt honom till exempel?
Eller hämta en kall öl i kylen när det är som varmast på sommaren?
*
Apropå tofflor...
*
*
Och ni som har träffat mig förut - foppatofflor är en styggelse.
En ful sådan som bara hör hemma i missanpassade familjer med feta medelålders tanter med utgånget datum i glansiga leopardtights och en för litet svart spetslinne där valkar och hängbröst tävlar om vilket som ska välla ut mest.
Ni vet dom som lukar billig parfym från Coop blandat med cigarettrök, rök som dom liksom pratar ut i ansiktet på de snoriga barnen som springer runt i köket och trampar i feta matrester på golvet.
De beklagar sig över att socialbidraget inte räcker till lådvin och cigaretter eftersom de höjt priserna på ölen på den lokala syltan.
DÄR hör de rosa foppatofflorna hemma.
Eventuellt blev det här en onödigt lång och aggressiv förklaring på foppatofflor nu.
*
8 november var det...kommer ni ihåg?
Morris
Gröt och rostade mackor till frulle.
Jag kan vara värsta husmodern om jag vill och orkar.
Ger tjuren lite sovmorgon och beger mig nog ut på en mindre avancerad promenad i solen !
En släng av ofrivillig värme
Visade termometern igår morse.
Hejsan frossa och feber.
Både jag och Lillbus delade det plågsamma tillståndet här i soffan igår medan vi halvspänt inväntade steg två;
Skulle det bli rännskita och spya nu eller skulle det gå mer mot grönt snor och sväljsvårighetshållet?
Svar; ingetdera, vaknade i helt vanligt tillstånd i morse endast kryddat med en aning förvåning bara.
*
Soffmys med Storbus och lillbus.
*
Och här blev det eftermiddagsaction.
Bara popcornen och en bredare fönsterbräda saknades.
Hade inte nya Batmanfilmen varit så bra hade jag suttit som ett faststampat frimärke på rutan istället.
Och nu när vi ändå läst såhär långt tycker jag ni ska klicka på länken här och vara med och tävla hos Karin
*
Kind of busy... typ..
Den här veckan har jag varit så oaktiv att jag borde skämmas.
Nyhetsbrevet på mailen talade om att jag just nu "kliver in i den bästa perioden av graviditeten, tröttheten är borta och du känner att du strålar.."
Eh..
Möjligtvis att jag känner mig lite radioaktiv ibland, till exempel när halsbrännan och illamåendet hånglar upp varandra och gör mig läckert pistagegrön i ansiktet.
Tröttheten är borta, visst - den ersattes ju med en lightversion av kronisk medvetslöshet istället.
En komapatient är piggare än mig på mornarna.
Sjukt positiv har jag blivit också. ( läs ovan ).
I veckan har jag förutom det vanliga;
*
Fyndat riktigt girlish kläder på Tradera.
Bästa fyndet ever måste jag erkänna... tjugotre spänn för rubbet här...
*
Skolar in Lillbus på dagis..
*
Första dagen fick han lära sig "botten upp".
Skönt att vi valde rätt förskola tänkte vi då, och pustade ut.
Jag menar, det är ju viktigt att föräldrar och förskola jobbar mot samma mål och har likvärdiga värderingar.
Det är ju barnens framtid det handlar om!
*
Käkade gratistårta på Ica Maxi.
Livet är underbart när man inte har så stora krav på det.
*
Avslutningsvis tänkte jag nu att tårtan skulle få sällskap därnere i magen av lite grillchirre till Criminal Minds!
Hallåe.. jag kommer ju ändå inte i mina jeans..okeeyy!!??
Jag är så trött
orkar inte ens duscha ikväll.
"Snuskfia!!" tänker ni nu, men det skiter jag i och gör det i morgon istället.
Och nu kan ni tacka mig för dagens mest intressanta och givande blogginlägg ever.
Varsegod.
Godnatt.
"Snuskfia!!" tänker ni nu, men det skiter jag i och gör det i morgon istället.
Och nu kan ni tacka mig för dagens mest intressanta och givande blogginlägg ever.
Varsegod.
Godnatt.
I morgon är första dagen på resten av helvetet..
Jag tänker på Lillbus, som ska börja dagis i morgon.
Hej aptidiga mornar, långkalsonger, borttappade vänsterskor, monsterförkylningar, jättelöss och supersnor.
Eller vadå, tycker ni jag dramar för mycket nu?
Tänk då att detta är början på fem långa förskoleår som sedan följs av ett förskoleklassår, nio grundskoleår, tre gymnasieår plus några år på högskolan och donken innan det är dags att börja leva jobba på riktigt.
Kul jul.
Inte konstigt att folk stänger in sig i garderober och knarkar hejdlöst medan de knyter snaror i taket och funderar på livets mening...
*
*
Mmm.
Det kan hända att det här inlägget fick en aning mörk och deprimerande underton.
Det var inte alls meningen.
Jag är ju egentligen jävligt glad och positiv bakom allt elände.
Och jag skulle bara säga att det ska bli roligt att Wille börjar dagis i morgon, trots att jag har liiite ångest inför detta.
Hejpåer.
*
Parmiddag
I eftermiddag har vi haft parmiddag, ni vet sånt som man har när man är sexton och vill känna sig vuxen eller när man är sextifem och vill känna sig lite ungdomligt cool.
I parmiddagen ingick även fyra barn i varierande storlek och ålder.
Det brukar vara oundvikligt i min ålderskategori.
Här nedan skulle det vara stämningsfulla kort på trendig, god och vällagad mat gjord från grunden på enbart ekologiska råvaror köpta i den dyraste saluhallen ( helst den på Ömalm 40 mil härifrån ) och kryddad med exotiska bär från Pakistans hemliga träskmarker.
På korten skulle det även skymtas dyr inedningsdesign, som till exempel vår diskbänk gjord i huggna mammutbetar från Grönland eller den dyra fairtraide-tapeten gjord av en uppspänd nätpyton.
Men...
Jag glömde fota allt det här så jag gör det nu i efterskott istället...
*springer ut i köket*
*
*
Låtsas nu att det inte ser ut som ett ihopkok av veckans roadkills.
Fläskfilen var faktiskt jävligt dyr.
Har jag förstört mina barn?
Jag överaskar de stora pojkarna med varsin jättegodispåse, fredag och moderskänslor, barnbidrag och hela kitet ni vet.
-"Åh", utbrister Tim, "Jag måste bara hämta en sked så jag inte blir sockrig om fingrarna."
Eh.
Ja förlåt att jag inte la ner en sked på ica liksom.
Vill du ha en pincett eller stekspade till negerbollarna också?
*
Å mej är det fan inte synd om alls, maken överraskade mig med chirre och dirre och tända ljus.
Vill han ligga ikväll tro? ;-P
Ge mig 50 minusgrader och ett pumphagel
Because they are fucking everywhere now!!!
*
*
Det här har vi gått igenom förut, ge mig ett endaste litet mikroskopiskt skäl till varför daggmaskar tillåts slemma runt på trottoarerna när jag och min cykel behöver dem som bäst!?
Ramlar jag ut i vägen och bryter nackbenet får ni fan lova att skjuta alla daggmaskar ni ser på vägarna.
Ps. jag vet att åtminstine du - Jessan - delar min åsikt!
Okej, såhär
Gårdagens nyhet är liksom svårslagen, har jävligt svårt att hittepå något lika spännande scoop idag.
Kul att så många faktiskt försökte sig på att gissa könet på bilden, det är extremt kul egentligen eftersom det absolut inte gick att se något i luddet.
Varken vi eller de två barnmorskorna såg tillstymmelsen av snopp eller snippa på bilden :-)
Men ni ska ha credd för att ni försökte.
*
*
Självklart är vi glada att det blir en till liten hondjävul men ännu självklarare är det att vi hade blivit lika glad för en till liten minitjur också, och det ÄR ingen klyscha utan alldeles sant på riktigt.
Trots att jag ibland tycker det blir lite testosteronstinnt här hemma älskar jag ju dem allihop trots att de ibland inte;
*Fäller ner toaringen big time
*Fixar till de millimetersmå vecken på gardinerna
*Vattnar blommorna slaviskt regelbundet
*Plockar maniskt nästan osynligt ludd från mattan
*Matchar färgen på strumpornas sömmar med detaljerna i tröjtrycket
*Funderar över vad moster önskar sig i julklapp redan i maj samtidigt som de ( inte ) planerar nästa års midsommarbuffè
****
Men nu blir jag äntligen inte ensam om att få lite pms-utbrott i framtiden!
Livet är underbart ♥
*
Kriminellt söt!!! Som sin mor
Tre... Två... Ett.... Tadaaaaa
Slut på spekulationer och gissningar!!!
Så vad blir det då?
Hurra!!
Det var ingen chipsmage, det ligger en liten Minibus därinne på riktigt som mår alldeles jättebra.
Växer fint och vill komma ut den 14 mars.
Det var en elev som inledde ul - undersökningen så allting tog nästan dubbelt så lång tid - så synd... Eller hur?!
Nu fick vi ju se bebis dubbelt så mycket :-)
Om vi fick reda på könet?
Jodå, det fick vi.
Ni kan själv utröna ur bilden :-)
Ligger och har legat
Lågt nu ett tag, är så förbannat trött hela hela tiden.
Samlar pensionärspoäng varje kväll genom att antingen somna i soffan ( ny, mjuk och oförstörd ) eller kasta in handduken redan vid tiotiden.
Och då har inte ens Minibus kommit ut än och börjat vakna och nattäta.
Antar att det går över annars får jag ju försöka sy fast en kudde i ytterörat och smygsova när ingen märker.
Fattar ni att om mindre än tolv timmar har vi vår bebis på kort!!?
Håll nu för fan tummarna att den lilla rackaren inte ligger med benen i kors och kniper!
*
Ps. Någon behöver en instruktionsbok...
En kväll i rymden eller?
*
Hade man inte vetat att det simmade runt en liten bebis här i den välvda förgrunden hade man blivit svårt chockad över att man lyckats fånga en dator i bild där bakom berget på planeten Mars.
Inte ens Harry Potter
Kan trolla sig såhär söt.
*
Man skulle kunna tro - med tanke på antalet inlägg de senaste dagarna - att det tagit ungefär tre dygn att arrangera den här bilden men det har det ju inte.
Jag har nämligen ägnat mig åt ett helt annat experiment.
Jag har kommit fram till en helt ny världsupptäckt här, nämligen att den nya soffan fungerar utmärkt att blogga från.
1. Jag får plats med min röv - och det blir till och med lite luftplats på sidorna.
2. Jag slänger nonchalant upp de tjocka små taxbenen på schäslongen.
3. Placerar datorn framför magen på de stadiga låren.
4. Når precis till tangentbordet trots att jag är i vecka 19 i morgon.
5. Hurra.
*
På tisdag smäller det.
Smällen stavas ultraljud.
Blir det en pojke?
Flicka?
Hundvalp?
Eller kommer de bara skaka på huvena och tala om att jag ätit för mycket chips och dip?
Bzz..zz..zz
Orkar-inte-blogga-är-så-fantastiskt-trött-bakom-ögonen.
Som i graven
Har det varit här ett par dagar - jag vet.
Jag har försökt haft lite dåligt samvete för det, men nä - det funkade tyvärr inte.
Samvete känns faktiskt lika rent som mina nytvättade mammatrosor.
( Nej, jag har såklart inte mammatrosor, det bara känns så när man av bekvämlighetsskäl drar upp dem till dubbelhakorna fram så skinkorna ploppar ut på baksidan )
*
Först vill jag att ni ska hälsa på vår nya familjemedlem - senaste tillskottet som anlände idag, och det är inte en 22 veckor för tidigt född bebis utan en ny vagn till Lillbus.
*
*
Ett blocketkap nerprutat till 400 swedish crowns.
Det är hans tredje vagn nu, och jag vågar knappt tänka på att det snart är dags att införskaffa en dubbelvagn samt en enklare sittvagn också.
Glömde nämna att vi ska riva altanen och bygga ett barnvagnsgarage också.
*
Nästa nya familjemedlem är herr soffa som anlände förra tisdagen i sällskap av fröken soffbord och fru tv- bänk som tyvärr måste bytas ut så bilder på dessa kommer sen.
Att dumpa den gamla ihopspikade bajsbruna skinnsoffan som var så ful så den höll på bita sig själv i armstöden, och istället sjunka ner i den här mjuka myshögen gav en sjukt gudomligt skön lyxfeeling.
Observera att den svarta sopsäcken till höger INTE är ett misstag utan en fräsigt placerad assocear.
*
*
"WTF??" Pissar du på mig eller, kranjävel?
*
Åhnej, redan en tjuvrökare :-(
*
Nu blir det fortsättning på Falk- maran här så vi ses väl en annan dag?
Ursäkta tomrummet
Hoho... Någon där?
Nope, inte en fungerande hjärncell så långt ögat räcker.
*
Tillfälligt avbrott.
*
Vi sätter i veckans pausbild så länge.
Det är ful larv.
Fotad på gångvägen upp från strandpromenaden någon gång för ungefär en och en halv vecka sedan.
*
Hörs.
Hysteriskt roligt
Ni ser vad klockan är? Lillbus vet inte det.
Eller så skiter han i det totalt och tycker det är så hysteriskt roligt att lasta de runda träklossarna på lastbilsflaket för nittiosjunde gången sedan vi klev upp.
Jag klarar av att hålla mig för skratt.
Faktiskt.
Jag skulle kunna...
Skriva ett tråkigt inlägg ikväll om hur man till exempel återvinner gamla trasmattor.
Men det är så ospännande så jag låter bli.
Wille har tagit ( tvångstagit ) vaccintionssprutor idag och är allt annat än en go och glad bebis, så det här tråkiga inlägget får räcka ikväll.
Hare.
Vad som EGENTLIGEN händer....
När du och kroppen är gravid men inte överens..
*
Dina tår försvinner från planetens yta - eller... egentligen gör de ju inte det rent fysiskt, det är bara det att du inte ser dem längre.
Alls.
Ärligt talat minns du inte hur de ser ut längre , och än mindre när du tvättade dig mellan tårna..
Bye bye feets - see you in march 2013...
*
Innan dina amningstuttar tagit form har de naturligtvis inte hämtat sig sedan förra amningsperioden.
Därför är de nästan identiskt lika ett par valpöron på en golden retriver.
Oftast hänger de rakt ner som två vissna kuvert, men vid enstaka tillfällen när de blir nyfikna på något kan det ena örat, förlåt bröstet , titta upp lite bara för att genast ramla ner igen utan styrsel.
Och ibland blir de liksom osams och då tittar ett upp och det andra ner...
*
De mindre barnen i familjen tror du är en zebra och jublar vilt.
Detta beror tydligen på världskartan du har över magen.
Helt i 3D är den också - faktiskt kan man få ett helt nytt perspektiv av världen när man ser den i lila bristningar.
Hädanefter blir barnen expert i geografi eller åtminstone vet de att naveln ligger mellan Hawaii och Australien någonstans.
*
"Ditt hår får en ordentlig tillväxt under graviditeten"
Inget skämt där.
Varje morgon när du lyfter på armarna stirrar du rakt in i en lappländsk urskog.
Vad hände liksom?
Man bara väntar på att det ska klättra ut en polack med en bärkorg ur snåren....
*
Och här skulle det naturligtvis vara en nakenbild på mig, med hängtuttar och världskarta - men så roligt ska vi inte ha.
Vi tittar på en golden retriver istället.
*
