En tung dag

Gårdagen känns så overklig, och natten har varit konstig.
Jag drömmer om Jon, vaknar och ögat håller på torka igen.
Jag somnar om, drömmer om mina barn, vaknar och har ont i nacken på den sidan som är förlamad.
Man undrar hur livet kan fortsätta snurra utanför när allt står still här?
Hur kan folk gå till sina jobb och le, skämta om vädret och fundera på om det blir potatisbullar till middag eller snabbmat?
Hur kan de göra allt det här vanliga som om inget hade hänt?
Jon är borta. 
Han finns inte mer och kommer aldrig tillbaka.
Jag är arg på honom, arg för att han inte berättade hur han mådde, arg för att han lämnar oss sörjande och arg för att han inte finns längre.
Tim och Emil är lika avskärmade.
Emil pratar inte, men Tim har haft Amilia här inatt så han har inte varit ensam i alla fall.
Jag måste försöka rycka upp mig idag ( speciellt den högra sidan av ansiktet ) för lillasyster fyller år och tyvärr finns det ju fortfarande en massa måsten för att familjen ska gå runt.



Micke tog en kompdag idag, lämnade småttingarna på dagis och överraskade sedan med frukost från bageriet.
Ciabatta med salami och brie.
Det får man väl ändå kalla en bra start på dagen? 



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0