hondjavulen

Ojdå, idag är det visst baksmällan som skriver.
Känns inte som man vinner VM i plockepinn idag.
Åldern tar tydligen ut sin rätt på min 19 åriga kropp.
Men eftersom jag helst inte vill erkänna - allra minst på bloggen - att jag är smygbakis, så speedar jag runt här i lägenheten som en liten ettrig polska och utför mina plikter såsom disk och matlagning samt även en bonussyssla som att baka chokladmuffins.
Creddigt va?



Senare blir det kollektiv middag med grannarna.
Men det blir abolut inte något glas vin.
Aldrig.
Inte en chans.
Jag lovar...
Stensäkert alltså.

Sista raderna tillägnar jag underbara Mia Lindahl, som släppte hela sitt liv vid midnatt igår för att åka till Granloholm och hämta min son som tonårade till det med bussen.
Bästa Mia.
Tack! såna Mior växer det inte på några som helst träd.