hondjavulen

utspelar  sig alltså på 80- talet..stenålderns tid, innan datorerna, Robinsson och Paris Hiltons tid..
Innan bloggarna och fejsbook snöade in våra hjärnor...

Jag var alltså ungefär 9 år och bodde i en idyllisk villa på Alnö, det var sensommar och jag tillbringade eftermiddagarna nere i komposthögen och samlade daggmaskar...
"Mamma mask"..."Stoora feta pappa mask".. "lillasyster mask"
Alla var så fina och killade så mysigt i handen när man höll dem.. *rys*

Jag samlade alla hundrafemtitusen maskarna - resultatet av mitt sommarjobb - i en stor grön plasttunna som jag sedan tjatade och tjatade på min pappa för att få behålla över vintern.
"Det är ju SYND om maskarna!!" skrek jag och pappa gav med sig och byggde ett lock och suckandes ställde han in tunnan i förrådet.

Vintern kom.

Det kom sig en kväll då jag skulle få ha tjejträff.
Vi skulle basta och äta godis och prata om hästar, för killar var tydligen inte uppfunna då.
Jag visste precis vart man slog på bastun.
Ner i källaren.
In i förrådet.
Tvärs över golvet och på andra sidan väggen.

Lyset funkade inte.
Alltså - kolsvart.
Men jag visste ju vart knappen fanns så jag tassar ut men mina oskydiga barnbarfotafötter över det kalla cementgolvet.
Och....känner med panik hur pappa mask, mamma mask, faster mask och hela jävla Sveriges maskbestånd krälar under mina fötter och upp mellan tårna!!!
Med sina slemmiga lösa kroppar ålar de sig överallt.



Sen minns hondjavulen inget mer.
Jo.
Pappa blev ganska förbannad.
Jag fick aldrig mer ta in maskar men det gjorde inget.

Såå...är det så konstigt att man gått och skaffat sig lite maskfobi efter detta trauma!!?
Hört talats om PTS?
Post - traumatiskt - stresssyndrom!!?
PMS är ju bara barnkalas i jämfört med detta.

Puh..nu ska jag gå och gråta en skvätt.
Sympatier skickas lämpligen  form av siffror på mitt konto.