Måmdagsfunderingar
Så snurra min jord min igen
Radion spelar vår sång
Stockholm ligger öde och världen håller andan
Snurra min jord min igen
För allt vi drömde en gång
Allt som du gör blir till pärlor på min panna
Livet är bra märkligt hörni.
Över ett glas vin och en cigarett sitter jag och funderar på vart alla år har tagit vägen och vad jag har valt att göra med dem.
För 20 år sedan skulle jag snart fylla 18 år och hela livet låg framför mig.
Jag levde tillsammans med en destruktiv missbrukare som lovade mig guld och gröna skogar.
Allt var häftigt och spännande och ju mer fara och förbjudet desto bättre ( värre ) blev det.
I sex månader bodde vi i bilen i trakterna kring Västerås.
Levde för dagen och var överallt och ingenstans.
Vi sålde antika möbler till en adelsman utanför Stockholm en dag, och den andra sov vi över i en knarkarkvart i hallonbergen på en skitig madrass bland kanyler och porrtidningar.
Vi bröt oss in i ett övergivet slott, mannen jag levde med fick en psykos och trodde han var femton år igen.
Han körde av vägen med flit klockan fyra på morgonen och vi voltade i ett dike och sen upp på en åker.
Jag satt vid vägkanten utanför Strängnäs någonstans utan en enda personlig tillhörighet i skitiga kläder.
Jag hörde hur han slog sönder en massa fönster på någon stuga i skogen.
Han hade fått för sig att stället var hemsökt och man hade grävt ner massa bebisfoster i marken.
Hur jag kom därifrån minns jag inte.
Mannen jag levde med tog sitt liv i Thailand förra sommaren.
Trots det hemsöker han mig i mina drömmar titt som tätt.
Hat är ett starkt ord men jag kan lova att det finns inget annat jag känner över att han även efter sin död kan ge mig sån ångest.
Här sitter jag på balkongen 20 år senare
och ångrar ändå inte mina livsval.
Självklart hade jag dragit som en avlöning om jag hade haft facit i hand, men allt jag gått igenom har ändå gjort
mig till den jag är idag.
Det går ju ändå inte att vrida tillbaka klockan, det går inte att ångra någonting.
Livet är märkligt som sagt hörni.
Vart tog helgen vägen?
Första lediga helgen efter tre dryga arbetshelger är över.
Underbara människor, underbara sommar och underbara barn.
Underbart att känna sig utvilad på riktigt.
Underbara människor, underbara sommar och underbara barn.
Inte svider det heller att jag gått ner tre kilo.
Ja inte i helgen då utan senaste två veckorna.
Måndag i morgon - påt igen ba!
