hondjavulen

Jag har alltså inte blivit dyslektisk eller bortrövad.

Snarare är det min kära granne som skickar anonyma hotbrev och sms där det står "blogga eller dö långsamt" och eftersom jag inte vill dö långsamt skriver jag nu.

Klev nyss ur duschen och glömde gömma mig för den gigantiska helkroppsspegeln i hallen...

Typiskt.

Det var den dagen det.

Jag har insett nu att jag blivit fet på riktigt, kan inte längre skylla på vätskedepåer eller stora myggbett.

Men liksom hur gör man då?

Är det verkligen kul att banta??

Jag inbillar mig att man faktiskt inte mår bra av att äta ensilage och ogräs och sedan springa låtsasmaraton tills man kräks i diket utanför Ica!?

Däremot vet jag att jag mår bra av att ta lite extra smör på mackan, dricka ett glas rött fast det är måndag, trycka i mig en chipspåse som jag ställt på maghyllan och hälla i en extra skvätt grädde i såsen!

I och för sig vet jag också att jag tar strypgrepp på mig själv när till exempel Anna Skipper dansar magdans i tv och jag ser att Paris Hiltons mage är lika platt som en nytryckt hundring.

Det är då jag skyndar mig att titta på en dokumentär med Anna Book så mår jag genast bra igen.

Hallååååee.... jag är 33 år, fulsur och medelålders och jag får faktiskt vara tjock.

Banta är inte mitt livskall så är det.

Men det var faktiskt inte fetman det skulle bloggas om idag utan jag skulle fläka upp lite bilder från de senaste bloggfria veckorna i mitt liv.

Men det blir i ett nytt inlägg :)

Hjärtligaste hälsningar er egna favoritbloggare i cybern - Anna/ Lycklig fettjockis!