hondjavulen

Osmickrande bild från promenaden igår med Bea.
Jag har telefon, cig, nycklar och tändare i magfickan.
Det är alltså seriöst inte fett.
Bara.



Rosa plyschkostymen på.


Då och då och titt som tätt ibland får hör man talas om folk från förr ( dock bara 80- och 90 - talet ) som tagit sig långt i livet och karriären.
Flyttat utomlands, tjänar massor med deg och har en svårtolkad fin titel.
Vad hände med mig?

Jag står i bajsnödig i kön på Konsum och suckar över att kasslern liknar mina lår och dessutom har gått upp i kilopris också precis som mig.
Vid snart 34 års ålder har jag inget fast jobb och bor inte i ett herrgårdsliknande hus med två carportar och jordgubbsland.
Istället för att fundera om vi ska investera i en husvagn grubblar jag över vilken tid jag hade tvättstugan.
Jag får premenstruelliknande irritationer när inte facebook gör som jag vill och jag tycker det är roligare att handla på Ica Maxi än Ica Supermarket i Timrå.
Jag klarar inte av att hardcorebanta och tycker därför det är apjobigt att valla runt på mina valkar.
Dessutom tycker jag det är lite skönt att ha något att gnälla om.

MEN.... Mitt liv är trots detta helt underbart, även om man inte kan tro det!
Jag har massor av underbara vänner ( på riktigt ) världens finaste tjur och två livliga tonårsbarn som visserligen ligger på ordbasicnivå och oftast utmärker sig genom att låta; "Ööh", "Va?", "Noob", "Emo" och "Fail" men dom är MINA tonårsbarn!!
Jag älskar mitt liv.
Faktiskt.



Fick den här urtjusiga tavlan i förlovningspresent av goaste Bea, hennes sambo, och Mia!
Blev kraftig snyftvarning och laddade näsduken...

Nu ska jag bajsa och sedan åka på Konsum och se vilka priser som gått upp idag.